Utdrag ur Kerstin Nordenadlers resedagbok från ”Fågelspecialresan” 23-27 maj 2013
Berättelsen börjar på kvällen den andra dagen på resan…
18:30 begav vi oss hemifrån under säker ledning av Sami för att söka slaguggla på bo. Det var molnigt och duggregn, men inget som störde. Sami hade hockeyhjälmen med sig. Ugglan anfaller inte människor i grupp, men går man litet vid sidan av så kan det hända saker, förklarade han.
Sami med hockeyhjälm på under överinseende av slagugglehonan Foto: Kerstin Nordenadler
Visst! Där sitter hon ju i en torraka inte långt från holken. Kanonobs och jättebra fotoläge. Efter en del experimenterande med ISO-tal och motljuskompensation så lyckades även jag få några godtagbara bilder på ugglan. Sen gick vi till en sjö, där några sädgäss flög över oss liksom ett par sångsvanar. En hane av större korsnäbb visade sig fint. Tre krickor, tre knipor, fisktärna, gluttsnäppa, skogssnäppa, många mindre korsnäbbar, dubbeltrastsång och ärtsångare förgyllde utfärden ytterligare. Kl 21 var vi tillbaka hemma efter en härlig kvällsvandring i skådandets tecken. Några av oss samlades nere vid grillplatsen vid sjön för att gemensamt smälta våra intryck med en skvätt vin, öl eller vatten. Sedan somnade åtminstone jag med ett lyckligt leende på läpparna.
Lördag 25 maj:
04:30 ringde väckarklockan. Snabb frukost och packning av liten matsäck innan det bar av i bilarna kl 05 mot blåstjärtland ca 15 km hemifrån. På väg dit fann vi först en sädgås på häckplats och en gluttsnäppa. Vi hann inte så långt innan vi fick stanna för ett par järpar som spelade för fullt mitt på vägen. Vi hann fota oss mätta på dem innan de knatade in i skogen, fortfarande spelande.
Sädgås på hemmalokal 
Spelande järpar
Foto: Kerstin Nordenadler
Framme i blåstjärtarnas revir spelade vi upp sången via Samis portabla högtalare, men till en början hördes ingen respons från skogen. Vi travade en bit längre fram längs vägen och plötsligt hörde vi blåstjärtsång på riktigt. Vilken pulshöjare! Vi fick inte syn på den, så medan vi bestämde oss för att jobba vidare på den, tog vi en fikapaus. Inte långt därefter fick Mona syn på en fågel i en grantopp och visst var det blåstjärten! En inte helt utfärgad hane. Vi fotade den i motljus och tog oss sedan vidare längs vägen för att få den i medljus och han var samarbetsvillig nog att tillåta oss det. I förbifarten kunde vi njuta av familjeflockar med mindre korsnäbbar, järnsparvens enkla sång, domherrarnas pjuande som inte lät som hemma, en kort sidensvansstrof, sjungande trädkrypare, bergfinkar, bofinkar, trädpiplärkor mm mm. Vi ville ju gärna se den granna blåstjärten en gång till och när vi stod riktigt stilla, kunde Henrik höra den igen – och den kom fram och satte sig i medljus så att vi fick ett nytt gyllene fototillfälle. Ett helt fantastiskt möte med en vacker och mycket sällsynt fågel.
Sjungande blåstjärt 
Blåstjärtspaning Foto: Kerstin Nordenadler
Vi avslutade turen med att några av oss klättrade upp i ett brandtorn för att titta på utsikten. Henrik och jag, som var uppe först, hann se en ståtlig älg, som tyvärr var för blyg för att vilja bli fotograferad.
Åter hemma 09:30 för frukost och vila till kl 14, då Thomas höll en initierad och intressant foto-workshop med oss till 15:30. Han använde sig av våra nytagna bilder i undervisningen och tipsade oss om vad vi skulle tänka på under den kommande nattens gömslevistelse.
Middag kl 16, packning och avfärd till gömslena kl 17:30.
Foto: Kerstin Nordenadler
Mitt gömsle för natten.
Jag fick ett eget gömsle i ”Caravan”, som ligger mitt i storskogen där Henrik m fl sett järv 4 gånger under förra gömslenatten. Gömslet var mycket fint och rymligt för en person. Helt perfekt! Efter litet plock och stök för att ordna så att jag kunde vara så ljudlös som möjligt under natten, tog jag några provbilder som Thomas hade lärt oss att göra. Åt höger stod den gamla Caravan-husvagnen, som gett platsen dess namn. Nattens innevånare i den var Karin och Lena. Ännu ett stycke åt höger hade vi Orvar i ett eget gömsle. Rakt fram hade jag åtlarna på litet olika avstånd och åt vänster en nedförsbacke och skog. Jag dök genast ner på madrassen på golvet för att få litet vila. Det var nästan för varmt för att sova. Korparna väsnades, liksom skratt- och fiskmåsarna.
22:00 dirrar mobilalarmet just som jag såsat till litet. GÄÄÄSP! Upp på pallen och börja spana! Nu började det skymma och bli litet svalare. Korpen flög förbi med ett annat läte än tidigare – hur var det nu Lassi sa att järv-varningen lät? Bäst att spana av ordentligt. Nej, hit har den inte kommit. Ska jag passa på att ta en nattmacka kanske och litet te? Äh, hur var det nu de sa, kom järven från höger eller vänster förra natten? En humla eller geting försöker hitta in i gömslet, men kommer förhoppningsvis inte att lyckas. Klantigt att glömma videohuvudet till stativet. Nu måste jag jobba med frihandstagning i natt igen. Inte så bra med tanke på mörkret.
23:00 = 9 timmar kvar.
23:17 JÄRV!!!! SMS:ade de andra gömslena, som uppgjort och spanade sen stint på järven. Det var så pass mörkt att jag inte försökte fota den, men hade jag varit redo, hade jag nog kunnat få åtminstone någon bra bild när den gjorde en lov ner till de närmaste åtlarna. Nåväl, järven lufsade tillbaka upp till gris-åteln, försåg sig med ett stort revben och försvann kl 23:26 med det i käften längs en stig snett upp åt höger. Det var riktigt roligt att se järven i aktion. Den var vaksam, men verkade inte vara jätteskygg.
Söndag 26 maj:
Kl 00:20 kom ett SMS om en ev varg. Tyvärr såg jag inget. Den drog nog bara förbi.
00:45-02:00 tog jag en sovstund.
02:00 ljusnade det så sakteliga.
02:20: En vargpassage i skogsbrynet! Trodde först att jag såg i syne, men nej, det var gråben som travade förbi. Tyvärr var den delvis skymd av granbuskar och annat, men det var ingen tvekan om artbestämningen.
02:42: Nalle in från vänster! En STOR brun en, som stannar nära knuten på mitt gömsle och vädrar. Jag vågade inte ens sätta igång kameran av rädsla att han skulle höra det och förresten skulle jag väl bara fått med huvudet på en eventuell bild, så nära stod han. Jag blev inte rädd, men när jag tog fram mobilen och skulle SMS:a, så var jag så darrhänt att jag nästan tappade den! Björnen tyckte att det var något som inte stämde, så han vände tvärt och försvann samma väg som han kom.
03:20: Tårarna rinner fortfarande av lycka! Känslan var ungefär som när man hör överväldigande vacker musik.
03:30: Järv in från vänster och låter sig väl smaka av grisåteln. Det är inte samma järv som sist. Även den här gjorde en lov till de åtlar som var närmare mig och provsmakade på maten där och nu var det ljusare och jag var beredd med kameran, så jag hann få både stillbilder och film på den.
03:40: Järven ger sig av efter att ha ätit rejält, men utan att ta med sig något. Den tog samma väg som den förra.
04:00: Korparna klonkar. 4 timmar kvar. Ännu litet svalare nu. Tur att jag tog mycket varma kläder med mig. Det är klart på himlen, så utstrålningen är stark.
04:10: tretåig hackspett? Näe, det stämmer inte riktigt. Den trummar litet för snabbt.
05:00: Inget annat att rapportera än att svart-vita flugsnapparen, bofinken och rödstjärten har konsert.
07:20: Mobilväckningen talar om att det är dags att plocka ihop grejorna, städa gömslet, tömma toahinken och bege oss till bilupphämtningsplatsen. En ljuvligt spännande gömslenatt är till ända! Det kändes faktiskt riktigt bra att sitta i ensamt gömsle. Man blir ett med naturen och de egna tankarna. Bra att veta hur man reagerar på sådant. Jag tvekade en halv sekund innan jag accepterade att sitta ensam, men ångrade det verkligen inte!
09:00 Åter hemma fick vi oss samma rejäla frukost som tidigare. Ämnet sömn prioriterades av de flesta fram till kl 14, då Thomas höll sin andra workshop i ämnet fotografering. Idag handlade det mest om bildkomposition och även denna gång användes våra nytagna bilder som exempel. Då Thomas är en mycket erfaren fotograf och tillika god pedagog, så tror jag att alla deltagare fick många nyttiga tips och några nya kunskaper i ämnet.
Kl 16 serverades vi åter igen en mycket vällagad och tillika välsmakande middag. Jag som åtminstone något hade oroat mig för maten, fick skämmas litet för mig själv. När vi tackade paret i köket, sa Raili enkelt att det bara var ”old fashion food”.
I samband med Henriks artgenomgång fick alla tillfälle att berätta om sina upplevelser i gömslena. Det visade sig att det bara var jag som sett både järv, varg och björn. På de övriga ställena, Paradis och Lake, hade björnarna varit framme och låtit sig väl smaka av åtlarna.
Kl 17:30 Avfärd mot gömslena…
TACK till Thomas, Henrik och alla reskamrater för en oförglömlig resa!